Tobias Barenthin Lindblad besöker Institutet för Samtida Klotter för att prata om UP som offentlig plats. När den svenska graffititidskriften UP startade 1992 innebar det slutet på den odokumenterade graffiti-eran I Sverige. Tidskrifter som UP haft en påverkan på svensk graffiti, men hur ser den ut?
När graffiti kom till Sverige kom det, som någon sagt, som en färdigbyggd modell. Bilden vi fick av graffitikulturen var en medialiserad bild; böcker, tidningar och filmer som visade hur det var. Trots det skapade svenska ungdomar egna varianter av graffiti under de första tio åren. Visserligen rapporterade svensk mainstreammedia, men det dröjde tills utövare själva skapade en bild.
När den svenska graffititidskriften UP startade 1992 innebar det slutet på den odokumenterade eran och början av period som täcktes av särskilda graffitimedia. Tidskrifter, och så småningom film och böcker har i förlängningen utökats med det allomfattande nätet. Onekligen har tidskrifter som UP haft en påverkan på svensk graffiti, men hur ser den ut?
I grunden finns en konflikt mellan de krav på originalitet som finns inbäddade i graffitikulturen, och möjligheten att studera och kopiera andras stilar. Även om graffiti är en kollektiv kulturyttring finns det också en stark individualistisk strömning. Hur påverkar spridda bilder i media utövarnas syn på sin egen verksamhet? Vad betyder graffitimedia för de lokala stilvariationerna? Hur förhåller sig graffitiutövare till nätet?
Dessa frågor har inga enkla svar, särskilt som det saknas forskning på området. Tillsammans gräver vi i dem och utvecklar tänkbara svar.
Välkommmen!